Friherre Nils Palmstierna 1696-1766

Friherre Nils Palmstierna 1696-1766
Friherre Nils Palmstierna 1696-1766

Nils är den från frihetstiden bekante hattpolitikern. Vid 12 års ålder blev han student i Lund och ett år senare i Uppsala, där han disputerade. Hans håg stod tidigt till krigaryrket, 1715 blev han volontär vid skånska ståndsdragonreg:tet och 1718 sekundlöjtnant vid Östgöta kav.reg:te. I denna egenskap bevistade han Karl XII:s andra norska fälttåg och belägringen av Fredrikstens fästning, deltog i kamperingen utanför Stockholm 1719 till förhindrande av ryssarnas landtigningar. Efter fredens återställande reste han till Italien och Frankrike, där han 1725 trädde i Moritz’ av Sachsen tjänst. Under sin franska tjänst deltog han som Moritz’ adjutant i belägringarna av Kels 1733 och av Filipsburg 1734. Samma år tog han avsked och återvände till Sverige. 1735 utnämndes han, som under utlandsvistelsen avancerat till ryttmästare vid sitt gamla reg:te, till sekundöverste vid languedockska dragonregementet. En påminnelse om hans franska krigstjänst är ängeln med det franska liljebaneret i hans friherrevapen.

Efter återkomsten till Sverige kastade Nils sig in i politiken. Som en belöning för sina aktiviteter som stridbar medlem av hattpartiet vid 1738 års stormiga riksdag utnämndes Nils året därpå till minister i Köpenhamn. Efter avslutandet av det av hattpartiet igångsatta, olyckliga kriget mot Ryssland rappellerades Nils 1744 av mössregeringen, men sedan hattarna återtagit makten blev han 1746 riksråd. Året därpå upphöjdes Nils till friherre samt blev vid instiftandet av Svärds- och Serafimerordnarna en av de för-sta innehavarna av dessa ordnar.

År 1752, samma år som Nils introducerades bland riddarhusets friherrar under nr 220 och utnämndes till kansler för universitetet i Lund, ingick han äktenskap med Anna Christina Lagerberg, dotter av riksrådet greve Sven Lagerberg o.h.h. grevinnan Ottiliana Vellingk. Nils var en myndig universitetskansler. Han införde i den nyinstif-tade vetenskapsakademiens handlingar åtskilliga tidstypiska avhandlingar och rön, t. ex. om märkvärdiga åskslag, om tälj-stensbrott i Östergötland, om kolmilors bästa ställning. Han var, liksom sin moder, en gynnare av herrnhutarna. Mest omtalad torde Nils ha blivit för sitt ordförandeskap i den 1758 tillsatta kommission som skulle uppspåra stämp-lingar mot regeringsformen. Han gick härvid hårt och inkvisito-riskt tillväga och ådrog sig därigenom avoghet från konungaparet, som var komprometterat efter det misslyckade statskuppsförsöket 1756.

Liksom 1741 deltog Nils i förberedelserna 1757 i ett krig, denna gång mot Preussen, som var invecklat i strid med Frankrike och Österrike. Även nu önskade man revansch för nederlagen under Karl XII:s sista år. Palmstierna sökte göra gällande att Sverige i egenskap av garant för den westfaliska freden ägde skyldighet att mot Preussen återställa ordningen i det tysk-romerska riket. Men kriget gick dåligt, 1761 blev Nils och två andra rådsherrar entledigade från rådsämbetena. Väl anmodades han några månader senare att återinträda i riksrådet men undanbad sig. Sina sista levnadsår tillbragte Nils på sina gods, sysselsatt med att gallra sitt ursprungligen rika arkiv. Ett stort antal brev från Nils finnas i Claes Ekeblads, Carl Fredrik Scheffers och Tessins samlingar samt i Trystorpsamlingen. Nils författade en självbiografi, som i manuskript återfinnes i släktarkivet.

Nils avled 1766 på sin egendom Sörby och begrovs i Norrbyås kyrka i Närke. Till Sonstorps församlingskyrka —Hällestad — skänkte Nils och hans hustru en präktig altartavla. Hans hustru avled 1803 på Grimstorp i Hömbs socken i Skaraborgs län, som ägdes av sonen Måns. Nils Palmstierna tillhörde tillskyndarna till uppförandet av befästningarna på Sveaborg, varest en bastion bär namnet Palmstierna. Porträtt av honom finnas på Gripsholm, i ambas-sadresidenset i Köpenhamn, i Sinebryschoffska samlingen i Helsingfors samt (har åtminstone funnits) i universitetskan-slersämbetet. Stiftelsen Palmstiernska ättens porträtt och släkthandlingar äger utmärkt vackra pasteller av G. Lundberg över Nils och hans hustru. Nils blev tämligen förmögen. Han ägde godsen Sonstorp i Hällestads socken, Östergötlands län, och Sörby i Norrboås socken, Örebro län, stenhus vid Drottninggatan i Stockholm ävensom ett rikt lösöre, varibland ett för tiden representativt bibliotek. Nils’ barn var vid hans bortgång minderåriga. Till följd av delvis olyckliga omständigheter försvann förmögenheten snart. Dottern avled redan 1781. Sönerna uppfostrades under relativt tryckta omständigheter och blevo båda militärer.


Nils, friherre Palmstierna, generaladjutant, envoye, (1696-1766) riksråd, serafimerriddare. gift 1752 med grevinnan Anna Christina Lagerberg (1728-1803).

Annonser

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut /  Ändra )

Google-foto

Du kommenterar med ditt Google-konto. Logga ut /  Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut /  Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut /  Ändra )

Ansluter till %s

Norma Patriae Salus

%d bloggare gillar detta: